Encuentro, Milonga, Milonga i Stockholm, Spelningar, Tango, Tango DJ, Tango i Malmö, Tango i sommarkvällen, Tango i Stockholm, Tango in Bologna, Tango in Germany, Tango in Italy

Mitt i sommaren

Redan halvvägs in i juli… inte undra på att hösten börjar bokas på. Nu är det klart med Italien-turné i början av september – Parma och Bologna igen, mina favvoplatser och milongor. Godaste maten och härliga dansare!

Och i slutet av september tar jag tåget till Tyskland. Först för att spela på ett maraton i Kreuztal. Genom tangon lär jag känna den ena lilla, hemliga tyska orten efter den andra. Först Bad Schwalbach, sen Barbing, sen Amrum och nu ett litet ställe mellan Köln och Siegen. Spännande!
Sedan tar jag tåget till Berlin och spelar på den härliga queer och dubbelrolls-milongan Contrapunto igen!

I oktober väntar Totally in tango i Malmö och min första spelning i Norrköping.

Och förhoppningsvis lyckas jag och Ulla Kastrup få igång en dubbelrollsmilonga i Stockholm i höst. Dubbelt upp la jag ner när Arja gick bort i våras. Det gick inte att fortsätta utan henne. Sorgen är oändlig och tung.

Vi klarade att genomföra Alma i juni, men det var förstås med glädje blandad med sorg. Det blev ett fantastiskt fint maraton ändå, ljuvlig musik av Andreas Gierstorfer och Omar Saab och alla våra hus-dj:s. Det blir ett fjärde Alma, det har vi bestämt, och Paulina Ahlgrimm är ny i team Alma.

Men nu ska jag smälta den roliga spelningen på Luz del Norte och ladda om för tango på Adelsö. Och det är två kvällar på Skuggan kvar i augusti. Samt en spelning i teaterladan i Wadköping i Örebro.

Kram Jessica

Spelningar, Tango, Tango DJ, Tango i Malmö

Att låtsas som det är som vanligt

På fredag tar jag tåget till Malmö. Jag ska spela på en av mina absoluta favoritmilongor – Camarín. Bo vid Triangeln, äta en falaffel som är dubbelt så stor och god och kostar hälften så mycket som i Stockholm.

Jag vill låtsas att det är som vanligt, som i februari, eller i november förra året när jag var där senast, följde och förde, njöt av den goa stämningen.

I mars kändes det som om man lajvade tredje världskriget.
Nu vill jag lajva livet utan corona. I mina tankar gör jag det. Nästan bara.

Och jag känner tacksamhet för den vilja och det mod som tangodansare och arrangörer visar. Tjurskallighet också kanske. Egoism tänker säkert några. Men vi kan dansa på ett ansvarsfullt sätt. Och att träffas är så viktigt.